Iggelbo

Naturreservatet Iggelbo ligger vid sjön Tämnarens norra strand, utanför Månkarbo. Det är länets första kommunalt inrättade naturreservat och invigdes 1992. Ännu en bit in på 1900-talet var Iggelbo ett väl nyttjat odlingslandskap. Man tog hö på alla blöta marker, det fanns flera små åkrar och korna gick på bete i skogen. I dag är det bara Ängen och delar av Jätteåkrarna som hålls öppna genom slåtter. I utkanten av Ängen växer en raritet - lundgräset långsvingel.

Skogen är mosaikartad och rik på lövträd. Det finns allt från naturskog med grova granar över sumpskog och granplanterad åker till kulturlandskapets ekbacke med stora ståtliga ekar. Vid parkeringen stoltserar också en enorm lind. I naturreservatet växer typiska lundväxter, som hässlebrodd, tibast och trolldruva. Här finns också den mindre hackspetten, som trivs i gammal skog.

Vid rastplatserna har man en härlig utsikt över Tämnaren. Det är länets största sjö, även om den är grund, vilket också gör att den är väldigt fågelrik. Här går att se stora flockar med rastande gäss och änder under vår och höst. Sothöns och knölsvanar häckar och brun kärrhök tar sina lovar över vattnet.

Slåtter i Iggelbo naturreservat

Varje år slåttras två av de tidigare öppna delarna i naturreservatet Iggelbo med hästdragen slåtterbalk; Jätteåkrarna och Ängen. Ängen användes länge som fotbollsplan av traktens ungdom. Hur Jätteåkrarna fått sitt namn är tyvärr  inte känt. De är inte heller, trots sitt namn, särskilt stora.

Genom slåttern och genom att vi tar bort gräset efteråt tas näring bort från marken. När jorden blir magrare försvinner hundkäx och älggräs och ersätts av arter som har svårt att konkurrera med de starkväxande och fleråriga. Det är till exempel ettåriga gräs och småväxta örter som förökar sig mestadels med fröspridning. Ängsvädden har redan börjat dyka upp!