Främmande arter

Växtsaften kan ge otäcka och svårläkta brännsår om den fås på huden och sedan utsätts för solsken.  

Anledningarna till att jättelokan är så konkurrenskraftig är att den har en pålrot som är svår att gräva upp, samt att en enda planta kan ge upphov till 50 000 frön. Fröna kan dessutom ligga i jorden i upp till 10 år och sprids lätt med vatten.

Bekämpning av jätteloka

Varje markägare har skyldighet att bekämpa jätteloka, Tierps kommun bekämpar jättelokan på kommunens mark och har inte mandat att få bekämpa på någon annans mark. För att hindra spridningen bör man slå av stjälkarna innan blommorna har gått i frö. Blomställningarna måste tas bort och förstöras så att inte fröna kan eftermogna och gro.

Stora bestånd kan bekämpas genom att man kontinuerligt tar bort de gröna delarna ovan jord, vilket behövs göras flera gånger om året eftersom att de sätter nödskott. Bete fungerar också bra, då får och kor gärna äter späda jättelokor, men mörka djur ska väljas som har ett pigmentskydd mot ämnena i växtsaften som ger de brännsårsliknande skadorna.

För små bestånd är det effektivast att ta ta bort växten direkt genom att förstöra eller gräva upp rötterna, man behöver komma ned under pålrotens tillväxtställe (ca 10 cm under markytan). Viktigast är dock att ta bort blomställningen och förhindra fröspridning. Tippning av växtdelar eller jord får inte ske på ödetomter eller i naturen eftersom blomställningarna kan eftermogna och fröna är långlivade i marken.

Förhindra spridning av signalkräfta

Man ska aldrig flytta kräftor mellan vattendrag, och det är förbjudet att importera och plantera ut signalkräftor i naturliga vattendrag och sjöar. Det är även viktigt att desificera fiskeredskap och andra föremål som varit i kontakt med vattnet mycket noga innan de används i andra vattendrag. Enklast kan vara att låta dem torka ordentligt. Kräftpesten är en svampsjukdom och sporerna sprids väldigt lätt, men de förstörs vid desinficering och kokning. Kokade kräftor bär därför inte på sjukdomen.

Blommorna är rosa eller vita och blomningen sker från juli till september. Frökapslarna har ett högt tryck och en lätt beröring gör att kapseln exploderar och sprätter ifrån sig sina frön, vilket gör att den sprider sig snabbt och långt. Rötterna kan även ändra näringssammansättningen i marken, vilket gynnar den egna arten men missgynnar mindre konkurrenskraftiga växter.

Jättebalsaminen växer oftast på fuktig mark, exempelvis längs vattendrag och stränder och tros därför ha en negativ påverkan på fritidsfisket och annan rekreation i anslutning till vattnet.

Bekämpning av jättebalsamin

För att förhindra spridning är det förbjudet att importera, odla och sätta ut jättebalsaminen i naturen. Den bekämpas bäst genom att man slår beståndet innan blomningen, vilket kan behöva göras flera gånger per sommar. Jättebalsaminen förökar sig endast via frön, men blomställningarna kan eftermogna och växtdelarna behöver därför antingen brännas eller blötas ner och läggas i en plastsäck där de förmultnar. Om man vill lägga dem på sin trädgårdkompost måste den vara täckt så att vinden och fåglar inte kan föra med sig växtdelar och frön och skapa nya jättebalsaminbestånd. Detta gäller även vid transport av växtdelar, och då är det också mycket viktigt att man inte ruskar av jord på andra ställen då den kan innehålla frön.

Tippning av växtdelar eller jord får inte ske på ödetomter eller i naturen.

Bekämpning av blomsterlupin

För att behålla artrikedomen på ängar, vägrenar och liknande miljöer är det därför viktigt att bekämpa lupinerna, vilket görs effektivast innan de hinner fröa av sig. fröna kan nämligen vila i jorden i upp till 50 år, vilket gör att bekämpningen måste vara långsiktigt och ihållande.

Det effektivaste sättet att bekämpa lupinen på är att gräva upp rötterna och förstöra dem, exempelvis genom förbränning. Detta kan vara svårt när det kommer till större bestånd, och då är det bättre att slå eller klippa plantorna. Detta behövs göras flera gånger under säsongen och det är viktigt att ta bort växtdelarna från platsen så att inte jorden blir ännu mer rik på näring. Tippning av växtdelar eller jord får inte ske på ödetomter eller i naturen.

Skyddsjakt av mink

Minkjakten i Sverige har pågått i årtionden och räknas som skyddsjakt och naturvårdsåtgärd. Jakten pågår året om och det är viktigt att den är kontinuerlig och ihållande om den ska ha någon faktisk effekt på minkpopulationen. Det är även viktigt med åtgärder som gynnar minkens konkurrenter. Ett exempel är att naturvårdsarbetet med att öka utterpopulationen har gett minskningar på minkpopulationen, då uttrar och minkar till viss delar födovanor och habitat. 

På grund av varmare vintrar klarar sniglarna av att övervintra vissa år, vilket gör att antalet och spridningen ökar ytterligare. Viktigt att tänka på är att snigelägg och ungar lätt följer med jord och rotsystem, och då mördarsnigeln är hermafrodit (självbefruktande) behövs det endast en individ för att spridningen ska vara effektiv.

Bekämpning av spansk skogssnigel

Det effektivaste och skonsammaste sättet att bekämpa mördarsniglar på är att samla in dem och sedan klippa huvudet av dem. Då sniglarna är nattaktiva är det bäst att samla in dem sent på kvällen eller tidigt på morgonen, och detta behövs göras varje dag tills dess att man inte längre hittar fler. Man kan även lägga ut bete till sniglarna (exempelvis frukt) för att få dem att samlas och därigenom göra insamlandet effektivare. De döda sniglarna kan man sedan gräva ner eller kompostera, och för att insatserna ska ge så bra resultat som möjligt är det viktigt att samordna med grannarna.

Metoder som saltning och bekämpningsmedel bör inte användas då sniglarna får en långsam och plågsam död. Dessutom kan kemikalierna förstöra odlingsjorden och riskerar att läcka ut i vattendrag, sjöar och hav. Betänk också att det finns flera arter som lätt förväxlas med mördarsnigeln, och då dessa sällan är lika aggressiva behöver de inte bekämpas.

Bekämpning av kanadensiskt gullris

Effektivast är att slå eller klippa plantorna innan de sätter frö, alternativt att gräva upp rötterna. Det är viktigt att bekämpningen är ihållande och återkommande under säsongen och mellan åren, och vid transport av växtdelar är det viktigt att se till att täcka över dem ordentligt.

Tippning av växtdelar eller jord får inte ske på ödetomter eller i naturen.

Jakt av kanadagås

Kanadagåsen räknas som jaktbart vilt och under 2010-talet har cirka 35% av populationen skjutits av varje år. Ändå ökar populationen och på grund av konflikten med människan omfattas kanadagåsen även av skyddsjakt.